Dags att lämna över

Nu i dagarna,12-13/5, har Svensk förening för psykosocial onkologi och rehabilitering, SWEDPOS, sitt årsmöte, i år i Halmstad. Liksom tidigare år arrangerar föreningen workshops om cancerrehabilitering i anslutning till mötet för att deltagarna ska få ut så mycket som möjligt av det.

Jag kommer inte att kunna vara med i år och det känns ledsamt, förstås. Tiden räcker inte till just nu under en av olika skäl väldigt arbetsintensiv period i mitt nya chefsuppdrag – jag behöver vara på plats i verksamheten och för verksamheten när mycket händer där.

Samma anledning ligger åtminstone delvis bakom att jag nu lämnar mitt uppdrag i SWEDPOS styrelse där jag haft det stora förtroendet att få vara vice ordförande sedan föreningen grundades 2007. Det är svårt att räcka till.

Samtidigt känns det rätt att lämna över stafettpinnen. När föreningen grundades var vi några få entusiaster som drev en fråga som i många sammanhang var marginaliserad i cancervård. Beslutsfattare refererade sällan till den, och om det skedde talade man vagt om ”de mjuka frågorna”.

Idag är vi en stark förening som satt cancerberördas behov av och rätt till rehabilitering på kartan. I veckan som gick arrangerade vi tillsammans med Nätverket mot cancer ett seminarium i Riksdagen om cancerrehabilitering. Ingen där kom på tanken att kalla det för ”mjuka frågor”.

Vi har kommit en lång bit på väg under de sju år vi funnits som förening. I styrelsen – både den avgående och, är jag säker på, den som nu väljs finns engagerade, kunniga och drivande personer och jag är säker på att de kommande sju åren kommer att bära minst lika långt. Dags att släppa taget och lämna över till dem. Det är helt rätt tid att göra det.

En av de sista saker jag arbetat med under min styrelsetid är ett förslag till utvidgning av medlemskriterierna till att gälla alla som på något sätt är cancerberörda. Det känns extra bra. SWEDPOS ska vara en inkluderande förening och tillsammans – det betyder alla. När det gäller cancerrehabilitering finns inga ”vi” och ”dem”. Det angår hela vårt samhälle och alla behöver jobba tillsammans för att bygga en hållbar cancervård.

Det är dags nu att lämna styrelsen men mitt medlemsskap lämnar jag inte. Inte heller minnena av allt jag fått vara med om under min tid som vice ordförande. Det har varit en otroligt givande och spännande (ibland VÄLDIGT spännande) tid och jag känner verkligen att vi tillsammans kan göra skillnad för cancerberördas livskvalitet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Svenska lungcancermötet – att höja livskvalitet

Just slutfört det hedrande uppdraget att föreläsa om cancerrehabilitering på årets svenska lungcancermöte. Ett hundratal specialister och även patientföreträdare samlas nu 8-9/5 på Ystad Saltsjöbad för att utbyta erfarenheter och prata förbättrad lungcancervård.

Ett otroligt engagerat auditorium mötte mig och trots att gruppen var stor hade vi mycket givande diskussioner om vilken roll cancerrehabilitering kan och behöver spela för våra lungcancerberördas livskvalitet. Det räcker inte med bibehållen livskvalitet, menade auditoriet – strävan ska vara att höja livskvaliteten och där är tidiga och kontinuerliga rehabiliteringsinsatser väldigt viktiga. En annan reflexion var behovet av att kontinuerligt samordna och engagera rehabiliteringsprofession i sjukvården med medicinskt omhändertagande och omvårdnadsåtgärder. Patienten behöver ett komplett omhändertagande och på så sätt kan det bli det verklighet.

”Prehabilitering” blev ett spännande diskussionsområde under vårt samtal. Vi vill naturligtvis att patientens väg från diagnos till behandling ska vara så smidig och kort som möjligt – men om vi nu har väntetider, vilket tyvärr är fallet på många håll, varför inte använda de veckorna till att aktivt stötta och förbereda patienten att vara i så fysiskt och mentalt gott skick som möjligt inför behandlingen? Alla tjänar på det – patienten klarar behandlingen bättre och vi minskar belastning på vården i form av komplikationer.

Vi hann också prata om existentiella frågor, och situationen i svensk cancervård när det gäller tillgång till rehabiliteringsresurser. Behovet av att kompetensinventera kring rehabilitering är stort överallt som lungcancervården är inget undantag. Det handlar om att säkerställa att den rehabiliteringskompetens som patienterna behöver och vill ha faktiskt finns på plats i cancervården, nu och i framtiden.

Det kommer att bli fantastiska dagar för lungcancermötet känner jag när jag tyvärr själv är tvungen att hasta iväg till nästa uppdrag. Men det är klart, väljer man att inleda hela mötet med två timmar dedikerade till cancerrehabilitering så kan inget gå fel sen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nya utmaningar

Ibland kan det kännas som att livet är litet väl fullt av karaktärsdanande utmaningar. Det sammanfattar väl 2014 för mig så här långt.

Det har verkligen varit intensivt på alla fronter: Den tjänst som jag har på Bristol Myers-Squibbs hemsida, ”Fråga psykologen om cancer”, har börjat fyllas av frågor och nästan varje dag får jag svara människor som har funderingar och oro kring cancer. Jag fortsätter dessutom med mina krönikor om cancer har förstått att det är ganska många som läser dem. Det känns jättespännande att på detta nya sätt nå ut till människor om ett ämne som berör nästan alla svenskar – cancer.

Dessutom har jag fått göra något som var helt nytt för mig, trots att jag vid det här laget är en rätt så erfaren föreläsare – jag har medverkat i ett TV-program om cancer. Programmet som heter ”Helt sjukt” spelades in i studio för någon vecka sedan men föregicks av ett verkligen grundligt förberedelsearbete från det superproffsiga TV-teamets sida. Jag är genuint imponerad av hur allt fungerade vid och kring inspelningen. Ingenting lämnades åt slumpen, från faktakoll till vilka skor jag skulle ha på mig under inspelningen. Som medverkande behövde jag inte ta någon som helst ansvar för allt det praktiska som jag vanligtvis brukar behöva hålla i själv. Jag kan vänja mig vid egen loge och sminkös (som till och med sminkade mina öron!) var verkligen något nytt för mig… Allt som allt en väldigt annorlunda upplevelse och erfarenhet.

Till detta kommer att jag under våren arbetat med en utredning av hur cancerrehabilitering ska organiseras i framtidens hälsa- och sjukvård i det landsting där jag själv arbetar, ett väldigt spännande arbete där jag upplever att ledning på olika nivåer börjar uppmärksamma frågan på allvar och vill göra saker för att möta det behov som finns idag och i framtiden hos våra patienter och närstående.

Ja, och så har jag bytt jobb också – jag har gått över till att vara chef på heltid som områdeschef inom verksamhetsområde onkologi och strålfysik. Nya spännande utmaningar väntar inom ett viktigt område med fantastiska medarbetare som brinner för sitt jobb!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ute nu – att möta framtiden

Äntligen är vår fina antologi om cancerrehabilitering publicerad. Det känns verkligen härligt att hålla den i handen efter allt hårt arbete. Boken har undertiteln ”att möta framtiden” och det är vad vi tror att vi behöver göra nu – fler och fler lever ju längre och längre efter en cancerdiagnos. Rehabiliteringsbehoven är stora och området utvecklas just nu väldigt mycket. Vården behöver hitta vägar att tillgodose de rehabiliteringsbehov och den här boken har ambitionen att visa hur man kan göra det.

Antologin består av två delar. Den första fokuserar allmänt på definitioner och modeller för att organisera cancerrehabilitering i svensk sjukvård. Den andra tar upp specifika ämnesområden inom fysisk, psykologisk, social och existentiell rehabilitering.

Rehabilitering vid cancersjukdom

Vi är verkligen glada och stolta över att så många kunniga författare bidragit till den här viktiga boken som vi hoppas kommer göra stor skillnad i vård och omhändertagande vid cancersjukdom.

Boken finns ute i handeln från och med 29/4 2013, köp den exempelvis via Adlibris.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

European Cancer Rehabilitation Symposium i Köpenhamn

Just hemkommen efter tre fantastiskt inspirerande dagar på ECRS 2012 i Köpenhamn. Det här var en konferens där i princip allt kändes relevant och högaktuellt och det var verkligen väl använd tid att vara där. Nästan 450 deltagare och, glädjande nog, rätt så stort fokus på fysiska rehabiliteringsaspekter.

De senaste tio åren eller så har annars mycket fokus funnits på cancerrelaterad ”distress”, detta knepiga ord som är så svårt att översätta, och på vad som oftast faller under etiketten ”psykosociala frågor” men som i praktiken handlar mycket om mental hälsa. Den amerikanske forskaren James C. Coyne hade en mycket intressant dragning i plenum där han ifrågasatte just fokus på distress och det blev mycket diskussion kring detta, liksom kring hans brittiske kollega Alex Mitchells genomgång av vilken evidens det egentligen finns för att screening leder till bättre omhändertagande (inte mycket, visade det sig).

Konferensen bekräftade att vi i Sverige är på rätt spår när vi satsar på tidig cancerrehabilitering som integreras i cancervården. Från flera håll lyftes individuell rehabiliteringsplan fram som något som börjar omsättas i praktik. Överhuvudtaget har fokus skiftat från famlande efter evidens till implementering av cancerrehabilitering – vi vet så mycket nu om att rehabilitering är viktigt att det är dags att gå från ritbordet och börja bygga, verka vara den allmänna inställningen.

Jag hade själv två presentationer, en muntlig dragning om RCC syds rehabiliteringssatsning (bildspel finns att hämta under fliken bildspel här på Spiggbloggen) och en poster om det projekt för förbättrad sjukskrivningsprocess som jag leder på Skånes Onkologiska Klinik i samverkan med Försäkringskassan region Syd och Region Skåne. Litet förvånad över att den senare väckte mycket intresse, svensk sjukförsäkring är för utomstående ganska svår att sätta sig in i. Å andra sidan – arbetsinriktad rehabilitering är högaktuell överallt i västvärlden med ökande cancerincidens och överlevnad.

Söndagen innan ECRS drog igång var jag på en fantastiskt inspirerande workshop på Köpenhamns nybyggda, underbara kommunala centrum för cancer och hälsa. I Danmark ligger mycket av rehabiliteringsansvaret på kommunerna och Köpenhamn, som är en välbärgad kommun, har tillsammans med Kraeftens Bekempelse skapat en otrolig, energigivande och välkomnande verksamhet ett stenkast från Rikshospitalet. Cenret har kapacitet för ungefär 1 500 patienter per år och det är ungefär en tredjedel av kommunens nydiagnosticerade cancerpatienter varje år, men förstås mycket underdimensionerat om man tänker på att det finns omkring 23 000 canceröverlevare i Köpenhamn. Man jobbar med rehabiliteringsplan, förstås, och varje patient får en kontaktperson som följer patienten genom hela den i snitt 6 månader långa rehabiliteringsperioden. Bilderna i det här inlägget är från centret – njut!

Jag och SWEDPOS webbansvarige Patrik Göransson slet under hela konferensen med att rapportera så mycket som möjligt till alla som inte kunde vara med, vi gjorde det via Twitter den här gången. Är du nyfiken – följ hashtag #ECRS2012 och läs ett kondensat av vad som hände!

20120919-164432.jpg

20120919-164605.jpg

20120919-164615.jpg

20120919-164633.jpg

20120919-165031.jpg

20120919-165044.jpg

20120919-165120.jpg

20120919-165139.jpg

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Fråga psykologen!

För ungefär en vecka sedan lanserades tjänsten fråga psykologen om cancer på Bristol Myers-Squibb’s hemsida. Här svarar jag på frågor om psykologiska, existentiella och sociala aspekter av cancer. Det finns redan litet frågor och svar där. Kul, nytt och spännande sätt att nå ut med stöd och diskussion om cancerrehabilitering! 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | 1 kommentar

Konferens om cancerrehabilitering

I fredags blev jag uppringd av Kompetensteamet som samordnar en konferens om cancerrehabilitering med Svensk förening för psykosocial onkologi och rehabilitering, SWEDPOS. Jag höll på att ramla av stolen när jag fick höra att det är 60 anmälda deltagare till den här tvådagarskonferensen som äger rum i Stockholm 19-20/4. Visst, jag har förstått att intresset för cancerrehabilitering är stort ute i landet. Men stort?

Ja, nu blir det till att tänka om litet här, insåg jag sen. För det är en sak att ha workshops och föreläsa för ett trettiotal personer (vilket var vad jag hade räknat med) och en helt annan sak att ha det för dubbelt så många. Kul utmaning!

Jag vill att det ska kännas som att man kommer hem med något man direkt kan börja använda sig av efter de här dagarna, och har tänkt mig mycket diskussioner och gruppövningar vilket på många sätt är enklare med en mindre grupp. Å andra sidan – här kommer att finnas många fler som kan dela kunskaper med varandra, och nätverka!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar